Ämnet vänner är intressant , jag tittar tillbaka från det jag var liten tjej o lekte med barnen i grann- husen bredvid i bergom .....Där skutta vi runt o tog dagen som den kom - byggde MÅNGA träkojor ,
lekte "fågel-lekar" med byxorna full av stenar (det var fågel-ägg) o byggde bon (kom du ihåg LINA?;))
Har inte haft dagmamma eller gått på förskola så när jag började LEKIS blev jag överöst med BARN och deras åsikter ;)
Det började med att jag hade bruna trä-skor med en skatebord på , var väl nån unge som sa :
- du har ju KILL-SKOR !!!
Fy!! Ville inte ha dessa skor mera :(
Mamma berätta att jag HATADE jeans så hon fick sätta sig o sy ett par MJUKISBYXOR åt mig annars skulle jag inte ha några byxor ...... (snällaste mamman <3 )
Dagen jag börja ettan skulle vi måla av fröken och det slutade att jag satt o grina över att jag inte kunde måla av henne alls ! Tyckte alla barn rita så FULT o fröken var ju så FIN ! Snacka om att jag satte ribban högt ;)
Under småskolan/mellanstadiet sov jag inte över hos nån klasskompis , mitt umgänge var #begränsat# av vissa anledningar - leka på dagen/kvällen gick bra - men inget pyamasparty.
Det "personer" jag fick umgås med (eller var hänvisad att vara med ) ville inte vara med mig - där var det en form av mobbning i stället ..... Trist !!
Sedan upplevde jag en HÄRLIG TID i högstadiet !! Underbara Kicki-gumman <3 sååååååååå vi skrattade igenom dagarna - härliga människa .
Efter gymnasiet gled vi isär eftersom festa o krogen inte var ett alternativ i mitt liv :/
sen hände nått ...........
jag har haft vänner / människor i mitt liv som :
- är min vän om de får bestämma över mig fullt ut ! Styra mitt liv ! Vilka jag skall prata med eller vad jag ska ha på mig ......utsvulten som jag var formades jag fint efter dessa krav ....
- tycker om mig om jag gör som de säger - mycket svart- sjuka även , svartsjuk att jag talade för mycket med mamma i telefon eller umgicks med andra . Måste svara i telefon vissa tider så det kunde kollas vart jag var .... (fanns ingen mobil då ;))
- tycker om mig om jag är på de sätt som passar dem - inte för att jag är "Anna".
- är min vän när "jag mår dåligt" - för att då kan de upphöja sig själva . Finns personer som livnär sig själv på andras olycka . Pratar illa om andra för att själva må bättre .
(obs - detta gäller INTE min förra familj så ni vet ! Vill förtydliga detta så missförstånd inte skapas, läser man saker kan de tolkas lite hur som hellst :/ )
I vissa tider i livet har jag gått runt o tyckt lite synd om mig själv ....
Nu vill jag bara summera detta korta utlägg med vad jag har lärt mig av livet :
Jag älskar de liv jag levat för det har gjort mig till den Anna jag är idag, vad jag uppskattar i vardagen , vart jag sätter mina gränser .
Jag ångrar inget av det som har hänt - allt är erfarenheter och gör en människa starkare och klokare , mera ödmjuk.
Jag kan alltid ta lärdom av min del i det hela - lära mig bli bättre , tydligare till mina nära o kära o vänner <3
Allt som händer i våra liv kan vi omvända till något bra .
( det enda som är sorg är om vi förlorar någon - att ett liv försvinner är aldrig positivt :( )
Jag har slutat för länge sedan tycka synd om mig själv - sköööönt !
Jag har t.o.m slutat kännt ilska mot dessa personer som gjort mig illa eller jag är besviken på - tycker synd om att de måste bete sig som de gjort , stackare .......
Älskar min familj , mina barn , min sambo , mitt hus . / att vi har en bra relation till barnens pappa Krille .Funkar klockrent !
Har fina vänner .
Glad att mamma är frisk och att pappa är frisk o nöjd !
Varför jag skriver om detta ? Tja , kanske nån som känner igen sig ? ! jag bjuder på detta ur mitt liv ...
// Sköt om er o era kära - kramas <3
